Man får emellanåt skäll från lite varstans att man inte tränar sina muskler för att orka med att hantera sitt funkisbarn. För oss funkisföräldrar får träning en djupare dimension än avkoppling, flås och större muskler. Vi bara måste orka. Vi bara måste orka bära. Vi bara måste orka bära våra barn som inte kan gå själva. Sug på den ett tag. Gullan är för liten och för lätt enligt dietistens alla regler men hon väger ändå som en 15 kg potatissäck. Och när du bär henne får du lika mycket hjälp som av potatisarna, dvs nada. Så för att palla trycket i vardagen måste man helt enkelt försöka stärka bål, ben och armar i första hand, resten av kroppen i andra hand. Jag har satt i gång! På en vecka hann jag med ett pass av följande: intensivgympa, EFIT, Zumba och Combat. Jag går som jag skitit på mig förra veckan men det är skön träningsvärk. Nu skriver jag inte detta som ett skrytigt inlägg där jag vill bli bombastiskt stor och stolt över mina prestationer i svettandets tecken! Och nej, detta lär nog inte bli en renodlad träningsblogg. Men. Detta säger lite om hur jag är som person. Jag är en klassisk allt eller inget-person. Ska det vara så ska det vara, på eller av. 110 % eller lägga ner. Antingen tränar jag inget alls eller mycket på en gång och hela tiden. Farlig Fröken Duktig. För mig själv men också för min omgivning när jag driver mig själv hårt. Riktigt hårt. När det gäller Gullan så kommer samma sak, hon ska tränas i princip hela tiden. I alla situationer. Och när jag inte tränar med henne får jag dåligt samvete och känner mig som en kass mamma.
Men som tur är så är jag åtminstone delvis medveten om problematiken och kan på vissa fronter jobba med "nöjdheten".
Och med denna rivstart hoppas jag på att min rygg blir bättre och att jag orkar mer.
Kommer aldrig ha råd med en egen PT (om det inte blir den där Trissvinsten enligt nedan) men man får väl vända den där allt eller inget-mentaliteten till något bra då och försöka ta det som en knuff framåt i träningen, välja gympaskorna i hallen istället för tofflorna framför soffan.
Om det sen kommer ett sexpack på köpet så lär ni inte höra mig klaga alltför högt.
2 kommentarer:
Här kommer ändå beröm trots att du inte ber om det. Jag tycker du är helt otroligt som orkar allt du gör! Förundras varje dag och jag tänker på gullan som haft sådan tur att få dig till mamma. Stor kram från en som imponeras av dig dagligen.
Som Magne skriver är ju precis så jag tänker!! Du är min vardags hjälte. Den som orkar, fixar och trixar varje dag. Du är en supermamma som alla borde ha turen att få :) Trots allt du ska hinna med Gullan så verkar du hinna 1000 saker till!!
Skicka en kommentar