Input och output

Saker som tenderar att finnas i överflöd den här semestern:
Myggor
Regntunga skyar
Sniglar
Stövlar
Åska
Fleecetröjor
Lera
Gräs och ogräs som växer
Frustration över att inte kunna utföra allt man planerat utomhus

Saker som lyser med sin frånvaro den här semestern:
Stilla kvällar med sol på altanen
Svett av stekande sol mitt på dagen
Skugga
Långa bad i havet
Sommarkänslan
Shortsen
Bränd näsa

Någonstans hörde jag att svenskarna var typ bäst i världen på att alltid diskutera vädret högt och lågt. Men det är inte utan att man börjar ruttna på att sitta här i stugan och titta på spridda regndroppar som sakta gör avlånga mönster på fönstren. Det blåser friskt från sydväst och temperaturen kommer upp i hela 14 grader. Man börjar helt enkelt undra. Var sommarkänslan tog vägen, hur man ska orka med hösten och vintern och varför man har runda rostfläckar under hakan.
En som inte bryr sig så mycket om väderläget är faktiskt Pussegullan. Hon verkar trivas kanon med tillvaron i skärgården. Jag försöker få varje dag att vara en Gott & Blandatpåse för henne. Lite bus, lite träning, lite stimulans, lite sång, lite musik och mycket kärlek. Med små medel tror jag att jag lyckas hyfsat med att få till några "nyheter" varje dag. En dag leker vi nere vid stranden. Det vajande gröna sjögräset blir stora blöta blaffor man kan lattja med, vi kastar små stenar i vattnet och länge kan man betrakta vågorna. En annan dag kör vi järnet på studsmattan. Ett work out pass som inte går av för hackor. Varken fröken eller jag ger upp i första taget.
I dag när regnet smattrade i vanlig ordning tränade vi i det allmänna brygghuset, där lärde sig fröken snabbt att stövlar är till för sparkas av. För varje gång hon kickade av sig dem flög de lite högre, lite längre och hon fick till lite bättre snits. Applåder och hurrarop! Man riktigt såg hur nöjd hon var, att hon hade kontroll på situationen och själv kunde välja när stöveln flög i väg. Jag skrattar och klappar händerna när de för fyrtiofjärde gången åker i väg tvärs över golvet. Gullan viftar med händerna och skriker av förtjusning. Hela förmiddagen sitter vi på bänken och skickar i väg stövlar. Hennes skratt ekar ut över bryggan och smittar de få själar som går förbi i regnet. Här på tomten har hon sina egna stationer som hon utforskar. Det kan t ex var en full regntunna som ska plaskas i, en grill som ska bankas på och en skottkärra som ska undersökas. Med små medel kan man skapa en hel äventyrspark! Och jag lägger pannan i djupa veck och funderar på om hon inte är väldigt förstärkt i allt hon gör här? Tydligt pekar hon och tittar man inte så lägger hon till ett litet huffande ljud. Hon lever upp. Skrattar mer och busar mer. Kan det vara så enkelt att hon får mycket tid och uppmärksamhet? Det man ger henne i input kommer ut i output?