tisdag 3 juli 2012

Klem

Att få en kram. Tänk vad det kan betyda mycket. I går när jag hade svettats loss i gräset på sommarträningen så träffade jag en gammal kompis från mammagruppen och hon gav mig en sån där härligt stor bamsekram när jag kom fram och sa att ”här har vi minsann ett bekant ansikte”. På något sätt finns den där kramen kvar i dag, jag lever på den. Den lyser på insidan som en liten sol. En äkta och varm kram, så enkelt kan det vara att förgylla en människas kväll. Man borde verkligen kramas oftare och med fler. Kramar gör livet lite bättre och dessutom är det gratis även om man tar två. Små saker som är så stora, huvudet på spiken i mitt funkisliv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar