Kaninempati

Böcker. Pussegullan har alltid gillat böcker. Men från att bara riva, slita och slänga utan att titta på bilderna överhuvudtaget så har hon gått in i en annan fas. Nu kan hon verkligen studera vad som händer och sker på varje sida. Och inte nog med det! När det händer något dramatiskt i boken vi läser så kan hon verkligen se riktigt bekymrad ut, ögonbrynen dras ihop och hon tittar oroligt upp på mig när jag läser. Just nu är det Nicke Nyfiken som tappar bort en luddig kaninunge och denna historia ger upphov till en hel del känslor. Empati, helt klart! WOW! Och det är så otroligt spännande att se hur hon reagerar på stackars Nicke som först blir stirrig och letar, sen blir ledsen men slutligen tack och lov, hittar kaninen. Skönt att det alltid slutar lyckligt.

Den ulliga vita kaninungen har sprungit bort och Nicke får leta förtvivlat överallt.
Här kommer första bekymmersrynkan i pannan på Pussegullan...

Nicke har efter mycket letande deppat ihop.
Kaninungen lyser med sin frånvaro och står inte att finna.
Här kan Gullan sträcka ut en tröstande hand mot mig när jag läser
om hur ensam, ledsen och uppgiven han är. "Elände" säger hennes min.

Men se, vilken tur!
Kaninungen dyker upp och allting ordnar sig till slut.
Gullan klappar nu händerna och tar en ny bok i högen som handlar om mustascher.