En social utredning om oss

När ett funkisbarn ska börja skolan händer det tydligen en massa extra som normala föräldrar inte behöver stå ut med. Det ska nämligen göras utredningar så ögonen blöder. I går var det dags för den sociala utredningen och det är ungefär så hemskt som det låter. En tant från kommunen kommer hem till dig, tar 2 timmar av din tid. Naken och blottad sitter du där för att bli utfrågad om ditt barn. Hur länge du har bott i kommunen och varför. Vilket socialt nätverk du har. Och varför. Hur många timmar du jobbar. Frågor om Pussegullan och hennes svårigheter. Efter en lång dag är det lätt att känna sig trängd. Att hamna i försvar. Man måste komma ihåg att det är inte Försäkringskassan som ska pröva dina timmar. Egentligen vet jag inte varför detta ska behöva genomlidas. Det är väl bara att läsa högt ur Gullans tragiska journal så är saken biff, att det blir träningsskola. Ändå ska man plågas. Utsatt på sin stol. Med tant mittemot som antecknar men inte begriper ett dugg om vår situation eller vårt liv. Som ska skriva en lång utredning om ett barn som ska börja skolan till hösten. Men inte i den skolan man tänkt sig. Jag andas djupt och säger hej då till tanten som äntligen blir klar. Stänger dörren med en trött smäll.