Det här med namn

Tänk vad mycket man funderade på namnet när Pussegullan bara var en liten boll size mandarin i magen. Många var tankarna i detta ämne. Är det bra med långa namn? Korta? Med å, ä och ö? Ska man ha ett namn med fornnordisk klang? Ett gammalt släktnamn? Eller ett engelskt namn? Ett unisexnamn eller dubbelnamn med bindestreck? Det ska ju fungera på alla språk (även skånska), ska passa i hop med efternamn, ska passa bebisens personlighet, ska vara lagom normalt men ändå unikt. Det ska inte heller vara ett namn som någon har ett mindre roligt minne till (tuffa killen som alltid skulle dra en i håret hette Bosse). Det får inte heller vara ett namn som någon i bekantskapskretsen eller släkten har valt åt sitt barn. Då härmas man ju. Man ska även vara överens med barnets far.
Kort sagt en hel vetenskap.
Pussegullan har därför inte mindre än fyra (4) förnamn och två efternamn. Detta bestämdes med devisen: ska det vara så ska det vara.
Men hade man vetat att det var en klockren Pussegulla som ploppade (nåja) ut den där varma försommardagen hade man ju bara sagt "Gullan Pussesson" och därefter bett prästen doppa ner fontanellen i dopfunten.
Så enkelt!