Utsikt från muggen

I köket har Pussegullan en stor röd träningsmatta där vi kör diverse övningar när vi tränar. På den kunde man tidigare sätta henne med lattjolajbanlådan och så satt hon där och pulade medan man själv placerade sig på huset med dörren på glänt. Man fick lagom lugn och ro därinne medan man samtidigt kunde hålla ett getöga på Gullan som lekte på röda mattan.
I morse när jag satt där och spanade i dörrspringan som vanligt så ser jag hur fröken får syn på något, sätter i händerna i golvet och häver sig upp på alla fyra. Sen försvinner hon fullständigt ur bild. En helt ny situation! Jag hör hur hon kravlar sig framåt och undrar vad hon fått syn på. Sitter där och vet inte vad jag ska göra eller om jag tror mina egna ögon, KRÖP verkligen Gullan ur bild? På eget initiativ? Av sin egen drivkraft? Jag gnuggar mig i ögonen och skakar lite på huvudet, kanske är det bara jag som är grisligt trött och har slumrat till på muggen och drömt? Men nej, hon syns faktiskt inte längre till.
Glädjemyrorna får fnatt och kör ett rejält fredagspartaj i kroppen på mig fast det bara är torsdag och hela den här dagen får en rejäl guldkant på sig. Det är bara till att dra upp brallan, spola och se vad fanken ungen sysslar med. Med det stora lyckliga leendet på läpparna. Det stora leendet ända in i själen över den lilla saken, sånt är mitt liv.