Länge sen jag uppdaterade bloggen med kort på Pussegullan, har gått ner mig i LSS träsket en smula och fastnat med stövlarna i dyn. Så dags för en rapport. Idag när jag skulle smyga in och titta om fröken sov så möttes jag av synen på bilden. Och fortfarande är det så ovant att hon kan enkelt klättra upp och riva i sänglampan. Ovant och så underbart fantastiskt! Lätt som ingenting klättrar hon på sänggaveln för att nå det hon vill. Inte fanken ligger hon kvar där man lagt henne längre. Och det är stort, enormt stort. Att visa viljan och drivkraften och koppla ihop detta med det fysiska, det är ett riktigt stort steg.
I övrigt samlar vi kraft denna helg och septembersolen värmer mitt trötta ansikte.
1 kommentar:
Wow... en sån tjej ni har! Händer verkligen grejer hela tiden!
Min egen lilla klätterapa gjorde att vi hamnade på MAS halva dan igår, men allt var bra när de hade undersökt henne :) Gisses vad man uppskattade att sitta i sin egen soffa igårkväll och läsa böcker för henne - tänk om hon slagit sig så hårt så vi hade fått stanna på sjukan!!
Skicka en kommentar