onsdag 14 september 2011

Rise against the machine

Kraften räcker nu till att i alla fall känna en viss stress över tidspressen för överklagan. För jag har bestämt mig för att överklaga. Strid får det bli.
Ett beslut på sådana felaktiga grunder kan man inte bara acceptera rakt av.
Så nu är det ärmarna upp och fighting spirit som gäller. Tankarna surrar och snurrar allt fortare, fingrarna flyger över tangenterna.
Och det som lyfter mig ur gropen är underbara människor omkring mig som visar de allra finaste sidor som jag knappt visste fanns hos mänskligheten.
När man står där naken och ledsen så är där en hand som sträcks ut.
När man är som mest utsatt och trött så är där någon som erbjuder sig.
Om jag kunde skulle jag skriva hur oerhört glad jag är för det här.
Jag skulle skriva hur betydelsefullt det är att veta att människor finns där.
Det känns tryggt och varmt i detta kalla krig mot maskinerna som bestämmer över ens liv.

2 kommentarer:

Monkan sa...

Härliga tider! Nu kör vi! :-)

bissemagnus sa...

Bara på dem!!! Trägen vinner som man säger!!
HEJA HEJA!!

Skicka en kommentar