Arla morgonstund

Att väcka Pussegullan kan vara en hel vetenskap. Hon kan vakna på ena eller andra sidan, precis som vem som helst. Där är det verkligen ingen skillnad på vanlig värld och funkisvärld. En tidig morgon ligger hon med armarna ovanför huvudet på kudden, fullständigt avslappnad långt inne i drömmarnas land. Kanske hoppar hon omkring bland gröna kullar fyllda med pratande nallar. Kanske åker hon båt i hög hastighet. Eller så sitter hon bara och gungar en solig sommardag. Hon ler plötsligt stort. Det rycker i mungiporna. Försiktigt placerar jag en liten mjuk puss på hennes panna. Sakta öppnar hon de blå ögonen och ser yrvaket på mig. Sekunden senare sitter hon upp i sängen som ett ljus, med ens klarvaken. Hennes arm sträcks målmedvetet mot hyllan där hon tydligen lärt sigt att Ipaden ligger. Det är väl märkligt? Jag kan tjata i veckor om hur tecken för gris ser ut medan hon tittar åt ett annat håll. Det fastnar inte. Men var den där magiska saken ligger, som kan visa Babblarna hur många gånger som helst, det vet hon efter en endaste gång. Jag drar i gång något pedagogiskt barnprogram med Mulle Meck och hans vänner, och går ut i badrummet för att bättra på mascaran. När jag kommer in igen tittar Gullan på ett sportreferat inför fotbollsallsvenskan. Det är tydligen inte bara det snygga utseendet hon ärvt av sin far.