Wheremountain

Inte ofta jag kommer ut och bloggar på ett tåg men just nu är jag på spåret. På väg till Anhörigriksdag på västkusten. Så medan hjulen dunkar vidare mot Göteborg och Varberg så funderar jag på om jag ska lyssna på musik, läsa eller surfa. Det slutar med att jag bara tittar ut på landskapet. Slapp i kropp och knopp. Tänker att jag saknar Gullan som var så glad i morse. Och när man är tätt inpå henne utan andrum längtar man bara bort och iväg. Människan är funtad på underligt vis. Hoppas nu att hon klarar sig från kräkel och sjukdom, att Gullanpappan står pall och att allt går bra.
För mig väntar två späckade dagar med nätverk, föreläsningar och seminarium. Det blir krävande och intressant. Känns spännande att få representera vår kommun och få påverka. Funkisfrågor är viktiga och kan inte lyftas för många gånger. Utanför tågfönstret står skogen tyst och kal, jag vaggas rofyllt medan små röda stugor far förbi. Sakta blundar jag och undrar exakt hur skön sängen på hotellet kommer vara.