Man kan tro att någon tagit den största av släggor och drämt in i truten på Pussegullan. Tänderna ramlar ur munnen innan man hinner säga Eric Gadd. Inte är det helt lätt att bita på en morot nuförtiden. Men ett tandlöst leende är också ett charmigt leende och när hon kommer hoppande mot mig på golvet måste man bara skratta. Det blåser rakt in genom hålet! Den senaste tanden i övre raden sitter för övrigt kvar i fröken C´s ben på dagis, där Gullan applicerade ett välplacerat bett för hon inte fick som hon ville. Man kallas ju inte fröken Boss-Boss för intet. Då får det vara värt lite emalj, bara man visar var skåpet ska stå!
|
Inga tänder men glad ändå! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar