Jourdagis

Aha, nu börjas det. I morse märkte man skillnaden direkt, jourveckorna på dagis har inletts utan pompa och ståt. Mycket positivt kan man säga om sommaren men avdelningen förskola är inte det bästa med denna årstid tyvärr. Och det är inte en eller två veckor utan man ska helst ha semester och ta hand om sitt barn en sisådär 7-8 veckor på raken. Man drar ner på personalen, man moffar in massor med barn på för få kvadratmeter och man stoppar in Gullans fröken i köket! I köket!! Jag säger det igen; I KÖKET! Det är som att sätta mig i cockpit på en 747 och låta piloten lalla runt vid mitt skrivbord. Slöseri med talang, kunskap och erfarenhet om funkisbarn i allmänhet och Gullan i synnerhet, bland kastruller och disk, färdigskalade potäter och halvkalla järpar med sås och pressad gurka. Men vad ska man säga och vad får man säga? Jag vill ändå tro att personalen gör sitt absolut bästa efter sina förutsättningar. Men att lämna in Gullan med känsla av lite "förvaring" utan fröken som tränar med henne, utan kvalité känns inget vidare och jag har en liten stenhård studsboll i magen som envist hoppar runt, runt och den är sammansatt av oro.
Redan i morse visade fröken G stor tveksamhet med darrande läpp när det inte var de vanliga barnen utan ett helt annat stort gäng femåriga gangsterkillar som högljutt gick under devisen "seek and destroy" i kapprummet...
Man kan ju inte heller förklara för Pussegullan att detta är tillfälligt och bara några dagar, sen får du vara ledig. För henne blir det ju bara konstigt och främmande. Och just nu är hon i en känslig period när det gäller omgivningen.
Jaja, fröken Spattman får ju lite vatten på sitt kuvert i sommartorkan i alla fall. Vi får se hur det gick under dagen. Nästa år är man kanske konstant och ofrivilligt ledig så då kan ju Gullan hänga utanför Lidl med mig och dryga ut a-kassan genom samla pantburkar.