Att öppna ett fönster

Dagarna passerar som stackmoln på en klassiskt blå svensk sommarhimmel. Jag tar hand om Gullan på heltid och läser om annorlunda barn i SvD. Tycker det är så bra, så bra, med risk för att bli tjatig. Boken som Fredrik i dagens artikel skrivit rekommenderas. Läsvärd!

Att hela tiden vara avvikande kan både vara smärtsamt och tröttsamt. Ett sätt att komma bort från känslan av utanförskap är att bygga upp nya nätverk med människor i samma situation som man själv. Fredrik minns tydligt känslan när han första gången klev in på gympan för utvecklingsstörda barn: ”Det här är vår nya värld. Vi tillhör en ny grupp nu.”

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/med-kalle-klev-de-in-i-en-ny-varld_8343436.svd

I övrigt gör jag några fåfänga försök att utföra någon sorts liten nytta av allt som behöver göras på ett stort hus i skärgården. Gullan ville inte sova på dagen. Med funkisbarn med stort vårdbehov har man ett ganska begränsat fönster. I dubbel bemärkelse.

Ett fönster av 22 stycken ska skrapas och sen målas.
Mitt lilla projekt.
Det går sådär. Tänk om man hade fria händer!