Tillbaka till verkligheten

Så var julen över och alltid går det lika förvirrande snabbt. Man laddar järnet i flera veckor och sen är dagarna av frid över fortare än man hinner säga tomteskägg. Vi har i alla fall haft några riktigt lugna dagar i skärgården och fått en hel del vila och dagsljus. Man fick även uppleva en riktig storm som hette duga, det var så man undrade om taket verkligen skulle ligga kvar när det tog i från väst. Att ta hand om Pussegullan full tid kan vara riktigt tufft och man blir trött in i själen men med stor hjälp av Gullanmormor så har det ändå gått bra. Att få den där handen som hjälper med matlagning och passning en stund är enormt mycket värt i vår värld.
Helt klart är att fröken mår toppen av att få vara ledig och jag tycker hon har utvecklats under dessa dagar, svårt att säga exakt vad det är men någonting händer på vindskontoret. Hon kommunicerar och visar vad hon vill med ögon och armar och små, små ljud med frågetecken efter. Hon verkar slappna av och gilla tillvaron nära havet, i lugnet. Nu får vi se hur dagis och jourdagis (hurr) tas emot under mellandagarna då man måste tjäna sitt dagliga bröd. Fortsättning följer i frågan.
Julen kan vara riktigt underbar men den kan också ge en funkismamma en och annan käftsmäll. Att Pussegullan inte förstår vad tomten är eller att hon ska få en julklapp är tungt. När jag öppnar en av hennes klappar under granen känns det som någon sparkar mig i magen, det är ett ritblock med "mina första tuschpennor". Hon skulle ju ha blivit så glad, hon skulle ha ritat blommor, hästar och en bild av sin familj. Hon skulle ha ritat teckningar där solen lyser och alla är glada.
Men hon sitter med pennorna och förstår inte hur de hänger i hop med pappret. Det slutar med att pennorna åker ner på golvet och hon tecknar "sjunga".
Ibland blir man bara så ledsen över sånt som aldrig blev. Det blev inte som jag tänkt. Och ibland måste man kanske tillåta sig att få släppa fram den sorgen. Den kommer alltid finnas där inom mig som en svart skugga genom livet.