Sitt vackert

Det här med gamla hundar som ska lära sig att sitta. Gamla tankemönster som ska ändras och hitta nya vägar. Tankar som har tänkts så många gånger under så lång tid att de har ristat ett invant mönster i hjärnbarken. Jag är en gammal hund och jag kan fanken inte lära mig att sitta hur mycket jag än anstränger mig.
Varför kan min hjärna inte förstå att jag måste hushålla med kraften?
Som mitt liv ser ut just nu så måste jag lära mig att hushålla med mina resurser.
Att prioritera. Att välja sådant som ger mig energi och skala bort sådant som tar energi. Att lära mig att ibland måste jag säga nej, fast jag inte vill det. Jag VILL men jag ORKAR inte. Allt. Jag tvingas hushålla med den lilla pluttiga orken jag har. Sömnbristen gör detta mot mig och jag har svårt att inse att jag orkar inte ha en full kalender, träffa människor i tid och otid, träna obegränsat och vara en god och glad mamma. Och sambo. Och syster. Och dotter. Det är många som ska vara med och dela på den kakan som är jag och jag vill räcka till hela tiden. Till alla. Omöjlig ekvation som jag har det nu. Det går inte att vara överallt och hela tiden. I går kallade en person mig för en smula "dumsnäll". Jag vänder och vrider lite på det ordet och tänker att det ligger kanske något i det trots allt.
Så varför kan jag inte bli lite klokare och lära mig detta och bara sitta vackert? När jag nu är så jädra gammal. I princip redan ett fornminne.