On the road again

Så var det då dags att ta farväl till Skåne och fara hela långa vägen mot Stockholm igen. Det var med viss nervositet jag packade i hop oss, skulle Pussegullan palla 8 timmar i bilen? Skulle hon bli rastlös? Skulle hon gnälla? Hur skulle maten fungera?
Men som vanligt är det tjejen med stort T som sitter där i baksätet och är snäll från punkt A till B. Från Värnamo till Bredäng är det prutta-med-munnen tävling som gäller men tyvärr är det en smula oklart vem som avgick med segern eftersom fröken somnade mitt i ett pruttljud. Någon bara drog ur kontakten sen var det snarkljud i en timme.
Strax efter Jönköping var det dags för ett stopp och lite mat på en av de större hamburgerkedjorna. Det är hyfsat varmt fast det är mulet så vi väljer att sitta ute och försöka äta allihop. Gullan behöver ofta lite lugn för att få i sig mat. Bredvid oss på lekplatsen sitter en mamma och en pappa som har sina tre barn bland gungorna, de är väl runt 1, 3 och 5 år. Mamman bläddrar förstrött i en glansig tidning medan pappan sippar på en mugg med kaffe bakom sina solglasögon, alltmedan barnen leker glatt med varandra.
Samtidigt försöker jag förtvivlat mata mitt barn med medhavd specialmatlåda eftersom konceptet med Happy meal inte riktigt är Gullans grej, att tugga en ganska torr burgare och några toksalta pommes känns som ett galet uppdrag. Hon snurrar, viftar med armarna, piper, spiller och är allmänt ofokuserad. Jag kämpar, trugar och känner pressen att hon måste ju bara få i sig lite riktig mat! Har bara tuggat banan och lite kex i baksätet. Svetten rinner nerför ryggen och jag slänger samtidigt i mig en kall burgare som jag knappt känner vad den smakar medan Fröken har tappat intresset och vill gunga istället. Hon viftar än mer och spottar ut maten på tröjan. Mer kladd att röja upp med små sketna pappersservetter!
Pappan bredvid tittar upp, tittar ner och lyfter kaffekoppen, tar en långsam klunk.
Mamman bläddrar.
Barnen leker, de gungar snällt.
Och medan jag sitter där och kämpar med mitt barn som väger för lite, inte äter hamburgare och inte kan göra något alls själv kommer tanken om det normala föräldraansvaret.
Mamman reser sig och går för att köpa glass till sina barn som gungar.
Pappan borstar av sig och går lugnt till bilen och sätter sig, startar motorn.
Jag försöker förtvivlat få rent mina fingrar, mitt barn och bordet.
Det normala föräldraansvaret.
Sånt är det.