Släng dig i väggen, John Wayne!

I dag har Pussegullan testat ridning på allvar. På snälla islandshästen Moldis rygg kastades hon upp lite lagom barbacka och i början var det läskigt och fröken var helt stel och lite rädd. Ännu värre var det när hästskrället hade mage att kliva i väg efter mer klöver dessutom! Men efter en stund verkade det som om Pussegullan vande sig en smula och slappnade av mer samt gillade läget där uppe på hästryggen. Det var rent av skoj att klappa hästen och dra lite i manen. En puss fick den också på manken! Vi spatserade några steg hit och dit, efter ett tag så trillade polletten ner. Man kan hålla sig i manen istället för att klappa händerna. Aahaaaa...
Vi kuskade runt och runt och till slut så fattade hon galoppen! Hon blev följsam och hängde med i hästens rörelser! Vi vuxna tjoade och stojade som bara den över framstegen vilket fick Gullan att tycka det hela var än mer tippelitopp. Bra träning tänker fröken Duktig, är sedan tyst och rullar ihop sig i sin grop för natten. Gullan verkade inte tröttna trots sen timme och vi fick vackert hänga runt henne och hennes häst ett riktigt bra tag.
Snacka om Kodak-moment när hon sitter lycklig i kvällssolen på betande häst men gissa om någon ens hade med sig kamera eller mobil?
Nehe. Men bilden sitter fast i mitt huvud och kommer göra mig glad en lång tid framöver. Och när vi kommer hem hänger jag Gullans hästjeans bredvid mina egna ridbrallor och det är nästan som att vi tagit en ridtur tillsammans.