Sur som knäck!

Vilken tröttsam förmiddag. Pussegullan och jag åker till sjukgymnasten för att prata om träning och ortoser nu under sommaren. Lite avslutning innan några veckors välförtjänt lugn och ro på hab-fronten inträder. Allt är frid och fröjd i bilen på väg dit men redan i väntrummet verkar fröken uttråkad och trött och det är svårt att fånga hennes intresse för leksakerna som normalt sett brukar vara lajban. Sen är det ungefär 800 grader (du kan lita på mig, du kan lita på mig) varmt där inne så man känner små droppar stilla och konstant rinna ner i rörmokarspringan på jeansen.
Väl inne i gympasalen hinner vi snöra på hela utrustningen och ha ett samtal på ungefär 2½ minuter innan stora sammanbrottet kommer. Surare än knäck är ungen. Om nu knäck är surt, men en kollega uttalade sig så om sitt passfotografi "shit, jag är ju surare än knäck" och efter det blev det hela ett begrepp. Surare än knäck, då är det så surt att tom sött blir surt, bara föreställ er det!!
Det gick inte att bryta av, det var gnäll och pip och tandagnisslan och protest vad vi än gjorde. Efter ett par försök att i alla fall fortsätta prata om övningar var det dags att kasta in handduken. Så otacksamt när sjukgymnasten verkligen har jobbat till sig och jag har förberett mig, men Gullan är fullständigt omutbar i sin ilska. Jag stapplar ut mot hissen med en skrikande hysterika i paraplyvagn och önskar mig långt bort.
Vid bilen piper hon fortfarande och jag vänder mig om, sätter mig på huk och spänner ögonen i henne och säger:
Men vad har du egentligen att klaga på? Varför är det sånt liv på dig?
Man ser hur snopen hon blir och den lilla munnen som nyss var ett stort hål, stängs och tystnar. I bilen härskar lugnet och Tomas Ledin sjunger något om blå sommarhimmel och att allt ordnar sig.
Jag kommer till jobbet och är så trött och slut att jag nästan somnar på ett möte. Det enda som håller mig vaken är en stor kopp kaffe och min kollega som sitter mitt emot och gör enormt fula grimaser varje gång chefen tittar bort.
Jag försöker bita mig i läppen men misslyckas och frustar till, och kan inte hålla inne skrattet som kommer ut likt en hästgnäggning modell LARGE. Det behövde jag efter denna knäck-sura start på dagen. Vi får hoppas det går bättre nästa gång och varför Gullan blev så arg, trött och less kan man bara fundera på. Som så mycket annat i hennes värld.