Rak i ryggen som en fura

Min stackars gamla onda rygg blir bara sämre och sämre. Alla lyft av Gullan upp och ner, ur och i. I alla möjliga och omöjliga situationer tar ryggen stryk av funkisbarn, så är det bara. Fakta som känns tungt. Behandling med akupunktur, stretchprogram och träningsprogram hjälper lite grann men det blir aldrig helt bra eftersom jag inte kan fly från min vardag och min livssituation. Jag kan inte bara strunta i att ta hand om mitt funkisbarn som inte kan gå själv och vila ryggmusklerna. Flera inflammationer, lite ischias, lite kot och diskförskjutningar och en väldans massa "fort men fel" i mitt dagliga liv. Så ser det ut. Och om jag inte kan stoppa förloppet sitter jag snart och kan inte göra något alls överhuvudtaget. Ryggen värker på morgonen när klockan ringer, på natten när jag ska springa till Pussegullan som låter, på kvällen när jag ligger i sängen och ska släcka lampan och på dagarna på jobbet. Det gör ont. Konstant ont. jag har nästan vant mig vid kronisk molande värk i ryggen.
I går fick jag dock äntligen arslet ur och åkte för att köpa en ryggkorsett av en sjukgymnast i närheten av jobbet. Han förklarade mycket utförligt och noggrant hur man skulle använda den, dess effekter och hur man tar på sig den. En genomtrevlig prick i 60-årsåldern. En som har stort intresse för människor med smärta och vill hjälpa till.
Håller nu tummarna att korsetten kan få mig att tänka till i situationer där jag har bråttom (ständigt bråttom, bråttom och ont om tid för att hinna med XXX innan Gullan XXX) att spara på ryggen och använda ben och bål istället.
När jag ska gå från sjukgymnasten tänker jag att han är en så otroligt engagerad och verkar oerhört snäll.
Jag vill vända mig om när jag går ut genom dörren för att fråga:
-Vill du bli min pappa?
Just en sån som han, skulle jag vilja ha som pappa. Han skulle krama mig och säga att allt blir bra i slutändan.
Jag skulle verkligen vilja höra det, att allt blir bra.
Jag vill höra det och jag vill tro på det.
Det känns som länge, länge sen.