Just nu är det en enda sak som är etta på Pussegullans favvo-lista; att sjunga.
Det ska sjungas morgon, middag och kväll. När man borstar tänderna, när man äter, när man dricker, när man åker bil, när man klär på sig. Hon gör sin egen variant av tecknet "mera" med både händer och armar och funkar det inte första gången upprepar hon det flera gånger med stora ögon till man uppmärksammar henne och frågar: ska vi sjunga mera??
På frågan om vi ska sjunga "Blinka lilla stjärna" så öppnar och stänger hon sina händer, stjärnan som blinkar.
Så för hundrade gången drar man igenom de få sånger man kommer i håg från öppna förskolan. Dags att damma av sångboken som inhandlades för länge sen.
Kan man inga barnvisor går det lika bra med snapsvisor enligt mormor.
Harkla sig. Ta ton. Och sjunga sig hes, ty det gör man så oerhört gärna när man ser henne teckna "mera" med förväntan i hela kroppen. Fantastiskt, så jädra underbart fantastiskt att hon kan visa vad hon vill.
Så släng all världens leksaker åt fanders och sjung med istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar