Jag fattar ingenting

Åkej. Nu har det hänt igen, det där som nästan aldrig händer.
Gullan har sovit bättre än vanligt två nätter i rad. Och jag förstår inte varför.
Inte så att jag klagar, absolut inte! Det är en märklig och sällsam känsla att vakna på morgonen utan att ha varit uppe och vacklat omkring en sisådär 5 gånger i halvtimmen. Märkligt att vakna utan grustaget i ögonen, tröttyrslet och tankarna om hur man ska orka ta sig igenom nästkommande arbetsdag. Man bara vaknar. Sådär. Och känner att kroppen har fått vila och ta igen sig. Världen går från totalt urtvättad i svartvit färgskala till full med färger och dofter.
Lite så kan man beskriva det när sömnen kommer till en som en dyrbar gåva i finaste ask. Men. Jag förstår det inte, alltså jag fattar absolut ingenting.
Vi har inte ändrat på något, vi har inte tagit bort något eller lagt till något.
Helt vanliga vardagar med timmar på dagis, mat på samma tider och massor av kärlek och bekräftelse. Man har inte gjort något annorlunda A L L S. Så hur ska man kunna förstå varför hon sover för det mesta riktigt illa? Och sen mitt i veckan hux flux så sover hon lugnt, snusar med jämna andetag under sitt lilla täcke. Och bredvid ligger utmattade själar som samlar kraft till sämre dagar. Och nätter. Så välbehövligt och så beroendeframkallande. Värre än knark. Varför ta heroin när du kan få sömn som får dig att bli en helt ny människa? Som gör dig go och glad som kexchoklad. Som gör dig snabb i tanken och fylld med hopp. Som får dig att tro att du lätt kan hoppa över Eiffeltornet eller som får dig att orka gå på en jobbintervju, komma därifrån med ett leende och lite klibb under armarna. Känslan av att det gick rätt bra i magen. Hopp om ett nytt jobb när det gamla läggs ner.
Sömn. Man behöver det och man går sönder utan det.
Kort och gott: jag vill ha mer. Snälla, bara en natt till? Om man bara visste vad. Eller hur. Eller varför. Var finns svaren på mina frågor? Bibeln? Rymden? Internet?