Jeppe på berget

Ja, vad katten! Hela 11 dagar har vi lyckats hålla oss friska på det nya året och det är väl inte så illa. Men säg den lycka som varar, typiskt nog åkte Gullanmamman på en förkylning i dag. Stopp i näsan, huvudvärk och så där härligt mosig som man bara kan känna sig efter att ha träffat ett bamsigt virus. Det är rätt jobbigt att ha ett funkisbarn när man är sjuk. Man kan helt enkelt inte bara lägga sig i soffan med en stor kopp te och titta på tv eller sova tills man känner sig bättre. Man måste kämpa på ändå, med allt omhändertagande och hjälpande. I kväll tog dock kraften fullständigt slut och jag sjönk i hop i en hög på den snöiga hallmattan efter jobbet. Hur gärna jag än ville så bar inte benen mig så mycket längre. Vet att det är tungt att ha hand om Gullan själv, som nu Gullanpappan får göra. En extra börda, förutom huvudvärken. Lite värk i hjärtat. Men allra värst är väl när Gullan själv blir sjuk och allt är upp och ner. Tar hellre all världens förkylningar själv. Man kan sammanfatta det hela så att de små marginalerna man har inte riktigt räcker till för hela vinterns förkylningar. Immunförsvaret är illa ansatt av sömnbrist. Önskar ibland att jag kunde klättra upp på ett högt berg och stanna där, minst till maj. Så man slapp alla virus som hoppar på en. Ja. Det hade varit bra. Ain´t no mountain high enough!