Kalas!

Jag blir alltid lika glad när Pussegullan blir bjuden på kalas. Modiga föräldrar som vågar bjuda ett funkisbarn till ett 5-årskalas, ett funkisbarn som inte fungerar som normalstörda småttingar. En inbjudan singlar ner i Pussegullans ryggsäck och i min själ och lägger sig mjukt på botten. Lite extra mycket värmer det och tröstar mig, när jag tänker på de vänner som dragit sig undan oss, som inte längre bjuder oss på fest eller kalas. Kanske vill de inte, kanske vågar de inte. Kanske tycker de att funkisar inte kan tillföra något i deras liv. Tänk. Så fel kan man ha.

Barbie-kalas. Kan det bli så mycket bättre?