Glad påsk

Det har visst gått och blivit påsk. Isen håller skärgården i ett järngrepp och någon sjösättning av egen båt finns inte inom räckhåll. Jag utmanar min ständigt närvarande kräknoja och tar ändå med Pussegullan ut till ön, trots att jag vet att det finns begränsade turer hem eller till sjukhus med Waxholmsbåten. Det första som händer när vi kommer fram är att det inte finns något vatten, pumpen har lagt av. Låter inte det som en dröm om kräk inträffar i sängen? Men. Konstigt hur fort människan anpassar sig, vi lägger om vanorna och diskar i sjön. Det känns nästan som att bo på båt, många på litet utrymme, ingen dusch och ganska ojämn värme i kajutan. På kvällen har vedspisen stånkat upp hela 28 grader i köket men på morgonkvisten när brasan slocknat drar kylan längs golvbrädorna. Sömn har det inte varit mycket med och jag känner tröttheten susa som nordanvinden runt de grå kobbarna. Gullan kräks mycket riktigt så man får valuta för pengarna. CVS eller inte? Men det blir bara en gång. Än så länge. Och sängen klarade sig. Än så länge. Att man aldrig får slappna av. Nu kväll och en liten bubbla av stillhet. Hon sover. Jag sitter vid köksbordet och Gullanmormorn tuggar långsamt på sina mintkyssar som haren lagt i hennes ägg. "Jag äter först kanterna, sen äter jag mitten med all god choklad" säger hon eftertänksamt. Jag ler och tänker om livet skulle vara så. Längtar till dagen då jag ska ta det bästa bettet. Den bästa biten. Då blir det nog väldigt bra med allt.