Slut på lyxen

Kontrasternas tid. I går satt vi med utsikt över den adliga trädgården i dess gnistrande vinterskrud, allén med de uråldriga träden och sjön med himlen och isen som inramade en gigantisk frukostbuffé. Äggröra, knaperstekt bacon, plättar med hemlagad sylt och grädde. Nypressad jos, frasiga croissanter med choklad,  krämig yoghurt från lokala mejeriet och massor av nybakat bröd. Jag vill slicka lite på skärmen när jag läser min egen beskrivning. Nybryggt kaffe med varm mjölk. Inga blinkande eller skränande leksaker, ingen stress. Påtår och tretår medan de stora fönstren släpper in den gyllene morgonsolen i salen och på den vita duken.
Så. I dag. Vi tuggar idogt vår havregrynsgröt, hängandes på armbågarna. Äppelmoset är slut. Tillbehöret blir endast mjölk. Pussegullan kastar saker omkring sig, spiller gröt på golvet och tjoar när leksakerna brakar i golvet så man inte hör ett smack av radion. Utsikten består av grannen, han kommer hasandes ut i tofflorna, river runt i skägget och tänder en cigg. Han ser trött ut. Blinkar. Gröten tuggas. Leksakerna väsnas. Vi sitter där igen och slottet känns tämligen avlägset. Efter en stund har grannen rökt klart första morgonpuffet, han fimpar mot soptunnan, kliar sig i grenen och drar Adidasbrallorna rätt i baken. Därefter går han in genom dörren i sakta mak. Det är skillnad, sa han som kysste hustrun.