Vårpippi

I noppig morgonrock och tofflor hasar jag sömnigt ut till brevlådan precis innan solen går upp. Det är helt stilla och tyst omkring mig. Området har ännu inte vaknat, människorna ligger i sina sängar och sover ännu en stund. Luften är kall. Jag klipper med ögonen mot det klara gryningsljuset och kisar försiktigt, slumrande. På en gren sitter en liten svart koltrast, den tittar på mig och burrar upp fjädrarna som för att säga; visst är det en kylig morgon. Vi utbyter tankar. Plötsligt sjunger den, så tyst och försynt att jag undrar om jag inbillat mig. Men jodå, i dess bröst kvillrar en vårens första ton. Trevande. Rostig. Det har inte sjungits på många långa dagar. Jag ler mot himlen. Vår i bröstet. Går in för att väcka den vackraste av prinsessor. Min alldeles egna Pussegulla som likt vårvinterns tidiga morgonsol sprider så mycket ljus i min värld.