söndag 4 november 2012

Förkylningstroll överallt

Man undrar i sitt stilla sinne. Hann vi ens bli friska innan vi blev sjuka? Eller har samma gamla förkylning bara tagit nya tag? Fröken Spattman växer till sig och hotar ta över mitt sinne, jag känner oron vända sig i magen. Pussegullan har ont i halsen och vill inte äta. Jag proppar i henne Alvedon för att få i lite soppa i magen. Det går trögt. Hon verkar ha så ont att vatten känns som flytande sandpapper. Trött. Och det är bara november. Hela långa vintern kvar med alla baciller och virus. Som grädde på laxen så möter jag grannen när jag går ut med soporna. Vi tjabbar lite om sjukdomar och hon säger: ja tänk, jag har inte haft en enda vab-dag på hela hösten. Precis var man vill höra. Inte. Hur friska barn alla andra har, hur inte alls efter de kommer på jobbet. Hur de inte alls ligger vakna på nätterna och lyssnar på hostande och fräsande. Jag går in, stänger långsamt dörren och känner mig helt grå. Som en uråldrig vätte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar