Gullan Pussesson

Puss: att en person trycker sina läppar mot något (vanligen en annan persons läppar) och producerar ett kort ljud, som ett tecken på ömhet.

Pussar. Något som Pussegullan inte varit så generös med, trots sitt smeknamn. I alla fall inte mot mig, däremot Gullanpappan får ständigt och jämt små kärleksmonument. Och stora också för den delen.
Det är precis som vi representerar olika saker i hennes liv. När hon får syn på mig tänker hon förmodligen: åh, där kommer morsan och vill träna något igen. Ja det är väl bara att bita ihop.
Ofta är hon på sätt och vis mer beredd på aktivitet, händelse, träning och byte av situation när jag kommer. När Gullanpappan träder in i bilden, ja då är det något helt annat. Mys och kel och gull och lull. Kramar och gos. Han får pussar med öppen mun, om och om igen. Hon lindar de små armarna hårt kring hans hals och bara trycker sina öppna läppar mot ansiktet. Efteråt måste man torka sig med handduk. Jag står där och muttrar ”jaha, vissa får minsann pussar så det räcker”. När jag ber henne om en stirrar hon bara på mig. Liksom kniper ihop. Icke, aldrig på min fot. Men nu de senaste mornarna har Gullan svängt. Förändringens vindar blåser fortfarande genom vårt hus. Nu pussar hon på mig också. Men med stängd mun! Hon pussar och säger: mmmm hmmmm hmm mmm. Hackar med huvudet som en bättre hackspett, alltjämt medan pussarna haglar. I morse smakade hon tandkräm och litet barn. Jag förnimmer smaken i den dassiga snålblåsten, jag känner den när chefen gapar, systemet kraschar och kollegorna är arga. Det spelar ingen roll, för en puss kan verkligen göra min dag. Jag längtar hem, kanske jag kan få några till?