måndag 10 december 2012

Fisk, någon?

I ett oändligt stort universum svävar en liten blå planet som kallas jorden i sin bana. I en gigantisk rymd utan slut bland stjärnor, galaxer och månar så finns den där, evigt snurrandes runt sin egen axel. Det blir dag och natt, det blir sommar och vinter för de små människorna som lever sina liv på Tellus. På de norra halvklotet breder isen ut sig och i världsdelen som kallas Europa hittar vi ett avlångt pytteland som kallas Sverige. Med åkrar och ängar. Med fjäll och sjöar. Någonstans ungefär mitt på så finns ett område med hus i olika färger. I dessa hus bor vanliga familjer med två barn och hund. Kanske en Golden retriever som heter Alex. Klockan är strax före 4 i vargtimmen och alla sover snusandes i sina varma julpyntade stugor. Snön gnistrar som kristaller, ligger vit på taken och det är bitande kallt med många minusgrader. Alldeles stjärnklart, hela rymden kan skådas från marken. I ena kanten av området kurar ett gult hus bredvid ett berg. I det huset ligger en funkismamma och en funkispappa som är väldigt trötta och i desperat behov av välgörande och återhämtande sömn . Plötsligt är det något som väcker dem ur orolig dröm. Det sitter en liten filur i sängen. Filuren ligger inte ner på kudden. Sover inte. Filuren hoppar upp och tänder sänglamporna. Filuren tar tag i sin flaska med vatten och börjar glatt skvätta bland sängkläderna samtidigt som det kvillras och drillas likt en näktergal om våren. Föräldrarna ligger som två döda sälar i medelåldern och registrerar under tunga ögonlock det filuren sysselsätter sig med. Registrerar att energinivån inte är av den låga graden. Tanken ”för katten, hon har ju fått en sömntablett” far förbi i en sömndrucken hjärna, seg som juleknäcken. Glada tjut och rop stör stillheten i djupa vinternatten. Funkismamman klipper med ögonen och känner sömnbristen värka i varenda led i kroppen. Tillfällen när du gärna skulle byta ditt barn mot en guldfisk. Den skulle simma där i sin skål och på natten krypa till kojs i sin håla grävd i sand. Där skulle den snarka lite lätt i 10 timmar utan att störa en levandes själ. Åh! Jag vill ha en fisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar