Efter några välfyllda och intensiva dagar på skånsk mark med mycket människor, mat och jul har vi landat i hemmets lugna vrå. Det känns sannerligen att sulorna har bränt gummi mot backen och jag känner mig ganska trött. Pussegullan verkar tycka det är gött mos att vara tillbaka i rutinerna och lever upp en smula av sina gamla leksaker på rummet. Man kan lätt säga att hon inte gör sig själv rättvisa i stora folkmängder där människor oftast inte ger henne den tid hon kanske behöver. För att ta in, för att bearbeta så att outputen så småningom kommer. Men för att fira hemkomsten vräker vi på med mer folk och fä, min kusin ska åka på långresa runt planeten och man vet inte när eller ens om hon kommer tillbaka. Hon är typ 25 och har hela världen som spelplan. En Gullanmamma kan knappt tänka tanken fullt ut. Vilken frihet. Att kunna göra precis som man vill och när man vill. Bara åka i väg mot nya mål, mot solen och äventyr. Hur som helst så ställde kusin A till med stor festlighet i form av ett "Goodbye and Farewell-party" och man kunde räkna till inte mindre än fem hundar, någon bebis och ett helt gäng med glada festdeltagare. Pussegullan kan efter ett tag bortse från både hög ljudnivå och pumpande musik, slappnar av och verkar gilla festen totalt. Jag är en minst två meter lång stolt funkismamma. Jag är där med min dotter som har en utvecklingsstörning, hon frustar och skriker och klappar händerna, men jag gömmer varken mig själv eller henne. Vi deltar, pratar och äter som resten av gästerna. Bäst av allt är Kerstin. Alla borde verkligen ha en Kerstin. Var köper man henne?
 |
| Kerstin tar Imse Vimse för 93:e gången medan Gullanmamman tar en drink... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar