Mörker och ljus

Julen. Som alla högtider nuförtiden förknippat med sorg i mammahjärtat. Svart. Ett stråk av mörker som sveper förbi min kind i den kalla skånska vinden. Den viner över slätterna och det känns som jag är ihålig. Pussegullan förstår inte konceptet. Tomten, julklapparna och granen. Julmusiken och pyntet. Gemenskapen. Allt som jag älskar med julen kan hon inte förstå. Men tappert står jag och väger mellan gropen eller ljuset och enligt sant KBT-mönster motar jag mina tankar mot mer positivt håll. Åkej. Hon kanske inte förstår. Men hon njuter av att får vara ledig från dagis, att få sovmorgon, att få umgås med Gullanpappan och farmor och farfar. Hon tycker nog på sitt sätt att levande ljus är mysigt och hon är snabb på granen med dess glitter. Riva, kasta och känna så barren yr. Kanske får hon inte den träning som Fröken Duktig tycker hon ska ha, men vad katten, nu har vi ledigt från alla besök och habilitering. Kan man inte få pausa lite grann då? Äta lite för mycket. Sitta lite för länge. Titta på ortoserna och tänka "hey, vi tar på dem en annan dag" utan att känna sig som en dålig människa. Och vem kan egentligen vara funkisdeprimerad när Gullanpappan och jag i dag får barnfri tid? Vi passar på att göra sånt som slitna funkisföräldrar gör när de för en gångs skull får en lucka utan Pussegullan i sitt stressade schema. Just det! Vi går i affärer och trots att det är närmare tio miljoner människor på stan så är det, ja, rofullt. Att veta att Pussegullan är i de bästa händer, på utflykt i vagnen. Barnvakt är guds gåva till människan så här i juletid när det är mycket hallelujah i luften.