Fortsättning på förra inlägget

Man kan inte bli annat än lite full i skratt av media just nu. Vilken grej de gör av prinsessbebisen! Vilka rubriker! "Var är den gjord?" "Glädjeyra i Ockelbo" "Vad tycker du bebisen ska heta?".
Jisses, snacka om att ungen kommer få leva med rubriker och kameror i ansiktet 24-7.
Redan i storlek som en vindruva är den stenhårt bevakad.
Och jag tänker att jag är så glad för deras skull, att pressen om nästa tronarvinge släpper lite. För barn kommer inte alla gånger på beställning.

Karin Thunberg skrev så bra i SvD i morse så jag måste dela med mig här:

Men vi vet alla, det är en av livets realiteter, att små barn inte kommer på beställning. Där har det ingen betydelse om vi är kungliga eller vanliga knegare, jobbar på Konsum eller Konsumentverket. Barn kan varken köpas eller drömmas fram och ju äldre jag själv blir, desto mer tror jag att Sara Lidman hade rätt. Hon som hävdade att de sitter i träden. Barnen som ännu inte fötts sitter där, högt upp mot himlen. Med stenkoll ner på marken för att se när de mest lämpliga föräldrarna kommer förbi. Då vet de att det är dags, att nu vågar de släppa taget. För nu kommer de att hamna rätt.

Tycker om tanken på alla barn som sitter där och spanar ner på marken.