Hunger

Det känns som jag bor på Afrikas horn just fast det är förmodligen varmare där. Jag skänkte 100 kr idag för jag är så hungrig.
För de som inte vet är min mage på krigsstigen just nu och det man kan göra för att försöka häva inflammationen är att svälta.
Men hungern börjar ta sig underliga uttryck. Jag är säker på att grannens mustasch egentligen är en saftig burrito när han hälsar på mig vid brevlådan. På gatan springer ett gäng barn men i mina ögon är de trinda och blanka små prinskorvar. På väg upp till övervåningen får jag anstränga mig för att inte gnafsa lite på furutrappan, vem vet, den går kanske att äta? Glassbilen susar förbi utanför köksfönstret och min tunga sitter klistrad mot rutan. Kassörskans hårfärg på Konsum påminner mig om fredagstaccos och min chef luktar pizza. Jag tassar oroligt runt och funderar på om jag kan stjäla lite av Pussegullans näringsdryck. Men att sno mat från sitt eget barn känns inte helt hundra. En tanke om att äta mina egna tår känns uppfriskande men jag är inte tillräckligt vig. Jag längtar efter ostmackor och hamburgare, pasta och wok. Jag sörplar lite soppa och låtsas att det är en stark grillad kabba. Jag är hungrig och jag skulle kunna döda för en kycklingklubba. Likt en grottmänniska skulle jag brutalt fälla mitt byte, släpa det in i grottan och frenetiskt gnaga i mig tills bara ben återstår. Jag längtar och gör listor i huvudet på vad jag ska äta för bakverk när magen är läkt, jag hoppas bara att jag inte glufsar i mig något värdefullt innan dess. Högtalare, tennisrack, mobiler eller blomjord. Det mesta verkar delikat i mina ögon just nu.