söndag 24 juni 2012

Min farfar

Är det någon som Pussegullan kan snacka med så är det farfar. Även om hon inte säger ett ord är det farfar hon helst slänger käft med. Han fattar. Han är med på banan. Bästa farfarn. Och vi säger hej och tack till honom och farmor för denna gång. Midsommarhelg med smak av framgång och styrka.
När inflygningen inleds på väg mot Arlanda hör man flera barn som gråter och skriker i kabinen, förmodligen har de känsliga öron liksom Gullanmamman. Men så finns det en unge som skrattar. Hon sitter bredvid mig och fnittrar åt en mjukishund som SAS sponsrar oss med. Fast hon inte sovit på hela dagen, fast det är konstigt, brummar och låter. Hon skrattar. Jag sitter och gäspar, tuggar tuggummi och försöker frenetiskt bli av med locken för öronen. Och jag fascineras. Över denna lilla tjejs storhet. För vilken gång i ordningen? Fantastiska Gullan. Tänk vad de missar, de som inte hinner stanna upp och lära känna dig. Ta sig tiden att upptäcka dina vackra egenskaper och din förmåga till stordåd. Att se bortom dina svårigheter är som att titta rakt in i solen. Bländad av hela din person ser man skatter utan dess like.


Farfar, vad sägs? Ska vi kramas en gång till?

1 kommentar:

bissemagnus sa...

Ja säg vad de missar... lilla söta fina Gullan! Nästa gång vill jag ha MER tid med både henne och dig. Tills dess ska T lära sig teckna alfabetet :) <3<3<3<3<3

Skicka en kommentar