På snabb shoppingtur

Efter några dagar som en klubbad säl i sängen så reste sig den i princip feberfria mamman upp på darriga ben och insåg att nu går det inte an att vara sjuk längre. Ingen halsfluss denna gång tack och lov, men en förkylning som visar sig vara både envis och kompakt som natten. Och i dag har även en ny bubblare i sjukdomsklubben skrivit upp sig på medlemslistan, Gullanpappan verkar ha fått samma virus. Han hostar som en get. Och jag behöver väl inte gå in mer i detalj hur det är när män blir förkylda. Hrmhm. Den som klarat sig bäst visar sig vara tappra Gullan som harvat friskt hela veckan på dagis och varit tipp topp glad i helgen. På förmiddagen i dag tog sjukdomsklubben sig i kragen, två tabletter var och så for vi på en absolut nödvändig tur till en affär där vinterskor för barn var en het sak att inhandla. Inte en kotte i hela affären kl 10 när de öppnade men när man svängde runt hörnet var hela barnskodelen fullspäckad med föräldrar hållandes mätsticka och skrikandes på ungar. När man handlar med Pussegullan får man hålla till godo med att slänga en snabb blick över axeln på sådant man eventuellt själv skulle vilja kika på, t ex en ny träningstop. Ibland stannar fröken till och vill gärna titta extra länge på något och då har man ju lite mer tid på just den avdelningen. I dag kände hon för att stanna på först hockeyhjälmar och sedan på avdelningen kåsor, tält och jakt. Man kände väl att det var sådär akutellt för dagen. På avdelningen träningskläder för tjejer fanns tydligen inte ett smack att titta på, nej för där skulle det rusas förbi. Pussegullan har från att ha varit ganska tyst när man drar runt i affärer börjat göra lite mer väsen av sig. Minst sagt. Hon låter som en sjölejonunge och klappar gärna händerna, det är inte många som missar när vi kommer. I dag upplevde jag en herre som verkligen stod och stirrade på oss när hon glatt hörhhff-hörrff:ade sig runt. Undrar om man någonsin vänjer sig vid sådant? Inte speciellt schysst tycker jag, att bara tok-glo på ett ganska ofint sätt, men något säger mig att det är nog till att vänja sig helt enkelt. Även funkisbarn har rätt att handla vinterskor utan att bli blängde på, har jag lust att skrika till glosögda gubben. Men jag har fullt sjå med att snyta näsan, torka svetten på ryggen och hålla reda på skokartongen och Gullan. Får bli nästa gång kanske. Eller så får jag träna på att hålla huvudet högt och hakan stolt. Och låta det studsa bort, rinna av. Det tar säkert en sådär 40 år att lära sig så på hemmet kommer jag vara något av en expert....