Kärlek tar tid. Kärlek är tid.

Ibland funderar jag på hur oerhört mycket tid jag plöjer ner i Pussegullan, hur många timmar, minuter, dagar och månader av mitt liv som jag bara ger henne villkorslöst. Hur jag tränar minsta lilla sak om och om igen, hur jag sjunger samma visor och tecknar samma tecken i ständig jakt på nya små framsteg och signaler på att hon är med mig. Och när jag inte är hos henne tillbringar jag en del tid med att oroa mig för henne så även då får hon min indirekta uppmärksamhet.
Det ger mig otroligt mycket att vara med Gullan och att se hennes smittande glädje och positiva sinnelag. Men då och då kan man verkligen bli helt tokig av tidsbrist när det gäller annat, som när man så smått kommer i gång med ett projekt hemma och hör henne knorra av missnöje för det är tråkigt med den gamla tjatiga leksakslådan. Vid såna tillfällen önskar jag att jag kunde säga: du, kan du bara vänta en liten stund medan mamma gör klart den här lilla grunkemojängen så går vi ut och gungar sen, hjärtat? Men det går liksom inte. Det går inte att be om tid, det går inte att muta, det går inte att hota. Det blir till att gilla läget och att lägga ner det man höll på med för att ägna sig åt fröken. Tänk om man någon gång bara fick göra klart. En endaste gång.
Men som livet ser ut nu så går det inte.
I helgen hittade jag inte bara en gran utan två, som låg fällda i skogen i kommunens gallring så likt en smidig gasell skuttade jag glatt ut i terrängen för att fånga dem och sen släpa hem dem, mitt värdefulla byte.
Givetvis trodde precis alla grannar att jag hade snott dem och stoppat yxan i bakfickan där jag kom släpandes med grenar i ansiktet och barr i jeansen.
Jag hann precis få upp en gran i parasollfoten på altanen och i med ljusslinga innan Gullan vaknade. På kvällen sitter jag och längtar efter julen när granen glittrar utanför och jag känner mig nöjd med att en liten sak hanns färdigt i dag.
Så när det gäller nöjdheten får man lära sig att det är de små tingen som räknas, kanske inte hann rensa hela förrådet men det är rätt okej att ha fått en julegran på plats. Nu kan den komma, julen. Jag älskar julen. Jag vill ha mer jul och hela tiden.

PS. För de som undrade hur det gick hos dietisten kan jag härmed berätta att Gullan vägde (plats för bombastiska fanfarer med stora blåshorn): 15,1 kg!