Nästan en femma på skalan

I går var det onsdag och alltså dags för efterlängtad bassängträning för Pussegullan. Och det var en sån där magiskt bra eftermiddag som bara kommer någon gång varje sekel.
Redan när jag kliver in på dagis känner jag det i luften, något elektriskt och förväntansfullt. Fröken M och fröken K sitter och ger ungarna mellanmål och jag hinner inte mer än in genom dörren så hoppar de upp båda två upp som glada barn på julafton för NU ska det berättas vad fröken minsann har gjort i dag! De pratar i munnen på varandra, visar bilder de tagit och vet inte till sig av upphetsning. Gullan hade bland annat druckit själv ur ett helt vanligt dricksglas, alltså inte en bebismugg av plast med pip. Noga dokumenterat med kameran hur hon lyfter glaset, dricker och sätter ner det på bordet igen. Hon hade även ätit päronbitar själv, tecknat katt, tittat på bilder och visat "ponnyn" två gånger och sedan blivit överlycklig när hon fick hoppa i densamma och rulla i väg. Vidare hade hon också ätit som en HÄST och bajsat som detsamma. Händer viftas med i luften, ord sprutar och när fröken M berättar att hon nästan börjat gråta av glädje så känner jag också hur fukten smyger sig på i ögonvrån. Jag får svälja flera gånger innan jag kan säga något alls.
Vi blir sena ut till bilen men vad gör det när det finns så härliga människor som bryr sig och är så engagerade i mitt barn? Som ser allt det lilla man själv ser?
Även de andra barnen hade jublat och klappat i händerna när Gullan klarat att dricka ur glas! Vad ska man säga? Ibland är funkisvärlden vacker så det värker i kroppen.
Önskar jag hade varit med vid deras lilla bord, som en fluga på väggen.
Väl framme i simhallen kan fröken inte komma i vattnet fort nog och sen kör hon järnet hela timmen med simring runt magen. Hon är så aktiv så till och med sjukgymnasten frågar vad hon ätit till frukost, tuff-tuff gröt med springsylt?
Gullan jagar bollar och ankor, hoppar sittandes från kanten, dyker och benen går som trumpinnar under ytan. Förstår inte hur hon orkar men likväl är hon missnöjd när vi går upp, hon vill bada mer! I duschen skrattas det och även i omklädningsrummet och i bilen fnittrar hon på väg hem när vi sitter i mörkret med kaffedoften i kupén. Köerna står stilla men vad gör det?
Vi har ju fika med oss och en glad tjej där bak!
Hemma går en stor laddning spagetti och köttfärssås ner utan problem.
Om man bara fick önska något mer så hade det väl varit några timmars sömn på detta men tyvärr är natten lika dålig som alla andra nätter.
Men ändå. En eftermiddag som är så nära fem av fem man kan komma, sånt lever en sliten och trött funkismamma länge på.
Gnistrande mjukt faller minnet ner i magen och där ligger det kvar.