Ljus i novembermörkret

Det är ruggigt och kallt, grått och trist. Luften är rå och det känns riktigt ogästvänligt när man kliver ut genom dörren. Novemberkylan tränger in under huden på mig. Jag huttrar och fryser.
Inte blir det bättre av att man aldrig blir frisk heller, jag nyser, snörvlar och spottar och fräser värre än en viss gammal man på jobbet. Hur länge kan man egentligen vara sjuk, är frågan?
Men så kommer det då, det där mailet som jag går och suger på.
Som lyser upp min eftermiddag så till den milda grad.
Som får mig att sträcka på mig. Som gör mig så in i bängen glad.

Sedan måste jag säga att du är nog den starkaste person jag känner … har som sagt läst hela din blogg och allt ni har gått igenom, och att du orkar. Jag vet att man måste, men ändå. Så en JÄTTE KRAM till dig – du är bara bäst.

Tack från hela mitt hjärta, L, för de orden.
Om du visste hur mycket de gör. Min själ är så varm att du kan steka ett ägg på den.