Bättre och bättre dag för dag

I helgen har man sett den vanliga glada Pussegullan titta fram, äntligen har den konstiga tröttheten hon dragits med hela veckan gett med sig. Och i takt med att hon blir sig själv, känner jag att axlarna åker ner två snäpp. Stressen släpper en smula. När hon glädjeskriker vid frukostdisken, skrattar jag för första gången på många dagar. På något sätt drar de kräkiga tvångstankarna sig tillbaka. Kanske man vågar boka ett datum med någon för att ses? Kanske är det lönt att byta sängkläder trots allt? Måhända man törs lägga ut den nytvättade badrumsmattan? CVS och kräkningarna har gjort mig rädd och osäker. Vågar inte, kan inte. Det enda jag ville ett tag var att stänga dörren, kura i stugan och vänta in nästa omgång. Men som en mycket klok nyfunnen vän påpekade; visst är det jobbigt men sluta inte leva! Något att ta till sig. Inget ont som inte har något gott med sig, man kan finna vänner i svåra situationer. Det är fantastiskt. I dag har vi varit en sväng i simhallen och plaskat sen blev det kaffe och kälke på isen. Solen värmer våra bleka ansikten och jag blundar. Tänker att jag där och då bara har en önskan. Att vi får vara friska nu.




Full fart framåt så snön sprutar!
.