Upp i sadeln igen

En helt vanlig måndag kan innehålla massor med äventyr om man tillbringar den med Pussegullan. I dag var det efterlängtad premiär för ridningen 2013! Stressad kör jag från jobbet efter att nästan ha brutit handen när jag skulle byta till stallbrallan på toaletten, balanserandes på ett ben. Jag får växla med foten på motorvägen. Gullan är positiv när jag berättar att vi ska åka bil till hästen, hon viftar med armarna och gör stora miner. Poccahontas är på gott humör när vi kommer och raskt sätter lektionen i gång, det är rida slalom mellan koner, gå på volten och trava längs ena långsidan. Gullan tycker det är toppen och skrattar flera gånger, dessutom säger hon "mmhhmmmhh" när jag påpekar att hon måste hålla i sig och inte klappa händerna. Två sekunder senare har hon släppt taget och klappar vidare. Ridläraren har precis börjat ropa ut nya instruktioner så både jag och Gullanmamman har mer fokus på henne när en nybörjare tappar dörren till ridhuset med en smäll. Pocca gillar inte alls ljudet utan hoppar hastigt högt upp i luften med ett stort skutt. Gullan tumlar av hästryggen som en rosa boll, likt en snöflinga singlar hon ner i slowmotion och trots att jag lyckas fånga upp henne och hejdar fallet, hamnar hon ändå som ett litet mumintroll i ströet på golvet. För en sekund drar en skugga över hennes ansikte och jag inser att hon vacklar mellan gråt eller inte gråt. Den positiva sidan tar över, som så många gånger förr. Solen lyser igen och hon låter sina små vita gaddar synas i ett leende. Jag tar upp henne, borstar av henne och säger: "men du, det gick ju bra det där. Ska vi rida mer?" Hon tittar på mig och pekar sen mot sadeln. Just det, sån är hon. Vilken tuffing! Hon som inte gillar att falla, jag var helt övertygad om att hon skulle skrika som en stucken gris. Hur hög är inte hästen för en sån liten person? Men som alltid lär jag mig nya saker om denna fantastiska människa som delat mitt inre, som glatt rider färdigt lektionen och sedan får släpas bort mot bilen när det är slut. En sån liten kropp med sånt stort mod. En sån vacker själ. Man blir så lycklig ända ner i tårna.