Glasklar önskan

Onsdagskväll. Snömos och mörker ute. Men på insidan är det en liten sol som skiner när hon får vara med och diska stekpannan. Det där med disk har alltid varit skojigt värre och nuförtiden är det än mer underhållande eftersom fröken kan stå på tå och kika ner i vasken. När vi blaskat en bra stund stänger jag av kranen, sveper av med disktrasan och säger "så, nu var det klart". Och så hukar jag mig ner och möter Pussegullans blick för att signalera situationsbyte. Säger som jag brukar för att göra det tydligt för henne att en sak är klar och nu kommer en annan: "Vet du vad vi ska göra nu?" Ser hur hennes ögon spärras upp och blir klotrunda och stora som tefat. Fokus på mig och total koncentration. Ögonblicket efter far handen upp och hon gör klockrent tecken för bada. Lilla gumman! Klart man chansar på badet som är det bästa hemmet kan uppbringa i vattenväg. Och jag börjar skratta och hon ler mot mig. Jag skrattar högt och befriande, ja jag skrattar så jag drattar ner på ändan. Lycklig över att hon kan tänka så abstrakt. Att befinna sig i en situation och tänka på en helt annan. Att hon kon uttrycka en önskan. Att hon faktiskt kan kommunicera. När skrattet lagt sig börjar jag nästan gråta, så vacker är situationen. Så vacker är en vanlig onsdagskväll med min fina dotter. Finare än snus är hon.