Sökes: Mig själv - Finnes: Tvåa i Bredäng

Att hitta en assistent. Det borde vara lätt. Det borde finnas mängder av bra flanerande människor där ute som är genuint intresserade av funkisbarn i allmänhet och Pussegullan i synnerhet. Men efter att vi (äntligen) fått våra assistanstimmar har man insett att det är något av en mödosam process att hitta assistenten med stort A. Påminner faktiskt om att leta bostad. Du kan få uteplats och garage men bara en toalett. Eller du kan få stort vardagsrum med öppen spis men köket är rätt trångt och rymmer bara två personer ståendes. Du kan få balkong i söder men då är hyran astronomiskt hög eller så kan du få en 70-talsvilla utan insyn men med större renoveringsbehov och en 80-plusare ingår i köpet. Alltid är det ett men.
Assistenten vi söker ska helst vilja arbeta både kvällar och helger. Och dagtid ibland. Och varför inte ett nattpass emellanåt? Den ska inte ha ont någonstans och ha spenat i ryggen som Karl-Alfred med tanke på alla lyft. Personen ska helst bo nära oss och kunna jobba schemalagt men även lite sådär härligt spontant. Den ska helst vara sjukgymnast eller specialpedagog eller motsvarande. Med erfarenhet av barn med funktionshinder. Med glöd och stor ambition. Personen ska gärna vara rätt galen, full med bus och gilla att apa sig rejält. Den ska vara pålitlig, tålmodig och hålla vad som lovas. Den ska gärna trivas i skärgården, gilla att sjunga, simma och rida. Gärna vara ung men med bred erfarenhet. Och alltid vilja ge det allra bästa till mitt barn. Alltid lite mer och lite till. Hmmm. Vänta nu. Det låter som jag letar efter mig själv. Undrar hur stor chansen är att jag springer på mig själv på stan? I en yngre, mer vältränad och krispigare upplaga? Man får nog inse att man får ge avkall på något, precis som men bostadsaffären. Okej, jag kan leva med lite högre månadskostnad, bara jag får ha bilen vid huset och påta i en mindre trädgård med mina blommiga handskar.