När saker går som det var tänkt

En ljusglimt i mörkret! Fick ett brev från kommunen, och jag hade nästan glömt i all sjukdom att vi ansökt om parkeringstillstånd för rörelsehindrad. Vis av erfarenheten hade jag skruvat ner förväntningarna och där man skulle fylla i motiveringen till att vi skulle få detta åtråvärda tillstånd, hade de gett mig hela fyra rader att skriva på. Minsann! På bara fyra ynka rader ska man spalta ner Pussegullans problematik ja. Det blev till att strunta i raderna och skicka med en bilaga på två hela A4 istället, skrivet med minsta typsnitt på datorn. Så jag gick ut rätt hårt, minst sagt. Bifogade alla dokument, läkarintyg och fotografier enligt konstens alla regler. Men man har ju hört att det är tuffare tider även på denna front för alla funkisar som får kämpa för sina rättigheter. Döm om min förvåning när jag sedermera öppnar kuvertet och det står "Ni har beviljats parkeringstillstånd, finns att hämta i kommunhuset"....
Jag höjer långsamt en knuten högernäve i luften, viftar kraftfullt ett par gånger medan ett leende drar upp mina sorgsna mungipor. Jag väser sakta ett spontant "yeeessss" och känner mig glad för att det gick så lätt. Som en plätt faktiskt. Och jag blir lycklig över det lilla nere i min grop, som en solstråle som irrade vilse i mitt mörker.

Här ska parkeras i parti och minut.