Jodå, vi är fortfarande kvar. Har nästan börjat vänja oss vid sjukhusväggarna och rutinerna. Vi förundras över hur modig och tålig Pussegullan är med alla nålar, sjuksköterskor, provtagningar och extrema situationer hon befinner sig i. Men hon är heroisk. Svullen som en boll i ansiktet av allt dropp möter hon varje person som kommer in med öppet sinne, utan misstanke. Vi förundras också över hur lite man kan sova på ett dygn och hur mycket oro man kan känna över ett barn som är sjukt. Vi får se hur denna resa slutar, det känns just nu rätt tungt. Man pratar om cykliska kräkningar. I mina öron låter det som helvetet på jorden.
 |
| Video-EEG för att se om det kan vara hjärnhinneinflammation... |
2 kommentarer:
Tänker så mycket på er! Så som Pussegullan ser ut på bilden såg Sofia ut i Hamburg när hon hade Hjärnhinneinflammation! Hittar de bara vad det är ska de väl också hitta botemedlet, rätt pennecillin.
Vi hoppas att ni snart kan vara hemma! Men skönt att Lovisa har sin tillit och tilltro till människor - det är tack vare dig o Micke!!! Kram
Men oj så jobbigt! Jag hoppas de snart finner anledningen så ni snart får komma hem igen, friska och krya! Varma kramar
Skicka en kommentar