Kalasinbjudan

I går fick Pussegullan en fin inbjudan till ett 5-årskalas.
Och jag blir lite extra glad över det. Det lilla som knackar på igen, som kanske inte är lika stort i en normalstörd familjs värld. Men hos oss är det stort för det är inte självklart. Det är inte självklart att Gullan alltid blir bjuden. Inte alla föräldrar vågar skicka en inbjudan till en liten funkistjej. Till ett kalas för sina barn. Kanske handlar det om rädsla för det okända fast vi är i anno 2012, kanske tycker man att det inte riktigt passar? Jag vet inte. Man stirrar sig blå efter sällsynta fågelarter, men möter man en utvecklingsstörd tittar man åt ett annat håll. Men likväl är det uppfriskande och roligt att en del vågar bjuda oss, en del vill att vi ska komma. Och Pussegullan får komma precis som hon är. Precis så underbar som hon är.
Jag svarar mamman per mail och inbjudan ligger kvar i min handväska, den ligger där och värmer i vinterkylan. När jag ska ha något som bilnycklar eller plånbok ler papperslappen mot mig. Som för att säga:

Kom på kalas och fira vår femåring, vi blir glada om ni kommer
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är