Rysare!

I morse lämnade jag in Gullan på dagis och det var en helt vanlig tisdagsmorgon. Mornarna med Gullan är som sagt ofta bra mornar och så även denna, go och glad tjej. Men när jag kommer in i rummet där nere så säger fröken M: åh, vänta här ska du få se en grej! Jag går ett par steg närmare och förväntar mig något som Gullan kanske gjort dagen innan, en teckning? En gubbe i lera? En målad toarulle? Men icke. En stor plastburk sträcks fram och i den ligger en spindel storlek mindre B-ponny. Jag flyger gurglande bakåt, fortare än blixten och känner hur ståpälsen reser sig. "Är den död?" piper jag fram bakom hörnet. Barnen omkring mig förklarar pedagogiskt att spindeln size ponny minsann lever och har flera stora lufthål i sin burk. Plötsligt reser den sig där i burken, liksom ruskar på sig och börjar frenetiskt klättra med sina stockar till framben för att komma ut. Jag sväljer. Den har hittats på dagisgolvet. Och jag ser för min inre syn hur Gullan ligger där och sover på sin madrass. På golvet. På golvet där jätteponnyspindeln kryper omkring på jakt efter kött. Den kryper in i hennes ena näsborre för att sekunden efter komma ut genom den andra...
"Men gud, tycker du inte den är hemskt förfärlig" säger jag till Fröken M. Men hon verkar oberörd och rycker på axlarna så ponnyspindeln hoppar högt i sin burk. Den fräser och hytter med ena benet i protest.
"Nä men maskar däremot" säger hon och får något i ansiktet som påminner om minen jag hade när burken först visades. Vi har alla våra fobier. Men maskar? Är inte de rent av rätt gulliga? Maskar är snälla och sävliga. Spindlar är snabba och framför allt, oberäkneliga. De kan när som helst hoppa rakt upp och bita dig i strupen. Sikta på ögonen. Ena sekunden är de där du tror de är, nästa sekund på din kudde i sängen. Väntandes. Bidar sin tid.
Maskar är långsamma, de gör inga plötsliga utfall. De är rent av godmodiga. Det är ju bara att fundera på hur många skräckfilmer det har gjorts om spindlar, finns en hel del. När det är lite kusligt så är de genast där. Men maskarna, hur många rysare har man sett där de har huvudrollen? Maskarnas återkomst. De blodtörstiga maskarnas natt. Mask på kroken. Sluta maska. En avig och en rät? Nope.
Vi diskuterar en stund vilket som är värst, att hoppa ner naken i en stor grop med spindlar eller maskar. Jag väljer maskarna tusen gånger om. Spindlarna skulle omedelbart sikta på alla dina kroppsöppningar, kvickt krypa in och resten kan ni ju föreställa er. Maskarna skulle ligga där och ja, göra det som maskar gör. Krälar runt lite grann, snacka en stund, leta efter jord eller en kompost. Allt i långsamt tempo. Jag gillar maskar. Jag gillar inte spindlar. Speciellt inte när de är gigantiska och i en burk som trycks upp i mitt fejs.
Nu sitter jag på jobbet och kammar håret i nacken, det står rakt ut som stålfjädrar.
Ja, den här bloggen handlar om det mesta kan man säga. Ibland viktiga saker, ibland mindre viktiga saker!