Precis tillbaka efter ett akutbesök hos barnläkaren med Pussegullan, något är bara riktigt fel med henne och det är ingen vanlig förkylning. JO MEN VISST. Han konstaterar snabbt först öroninflammation på vänster öra och sen halsfluss där den så att säga brukar sitta. Jippie kajej. Vi fullständigt vadar i streptokocker. Så det blir inget dagis mer denna vecka, det blir till att sitta kvar i sjukdomsbubblan och vabbträsket. Men skönt att få ett kvitto på varför lilla Gullan varit så ledsen, varför hon mått så dåligt. Det är som jag varit inne på tidigare fullständigt vidrigt att inte kunna fråga henne och få ett svar eller ens titta henne i halsen. Maktlösheten kan göra den bästa galen, jag lovar. Farbror Doktorn är dock en snabb, erfaren och klok man, jag gillar honom. Enkel och inga konstigheter. I dag blev han dessutom etta på min favvolista. Min hals har inte känts så där helt frisk den heller och det har blivit allt värre under dagen. Så jag nämner detta och frågar vad oddsen är för att jag också fått en megastrepto i kroppen. Han säger att det är mer än sannolikt att jag fått en släng av sleven. Jag förväntar mig något i stil med: ja, du får väl ringa vårdcentralen och be dem ta en titt. Men istället frågar han helt lugnt om jag vill att han skriver ut lite penicillin till mig också. Jag blir förvånad och överraskad! Kan sjukvården fungera så bra? Att jag hos en barnläkare kan få snabb hjälp när jag ändå är där? Att jag inte behöver ringa vårdcentralen och säga att jag har ont i halsen bara för att bli undersökt i baken när jag väl får tid där (om 100 år när man varit frisk ett bra tag)? Vad härligt det är med en smula medvind när man redan blåst omkull så det räcker. Jag får mitt recept och går trots eländet lite glad mot Apoteket. Nu ska här medicineras som aldrig förr.
 |
| Hallå! Vem väckte mig? Midsommar sa jag ju! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar