Två saker blir man av fyra veckors semester: fet och fattig. Nu sitter man här med jobbångesten som tuggummi under skosulan. Tvättberget är enormt. Suget efter att få jobba inte lika stort. Och nuförtiden så är det dubbeltufft, inte bara att man själv känner ett visst motstånd inför vardagens strikta rutiner, man vet ju inte hur Pussegullan ska reagera. Gå upp tidigt, äta gröt hyfsat snabbt, ut och iväg och sen till dagis. Hur ska det förresten gå med dagis? Fröken Spattman visar sitt brunbrända tryne efter några veckors bortavaro. Men antar att jag får försöka lösa det eftersom, kanske går det hur bra som helst. Kanske inte. Vi får helt enkelt bita i det sura äpplet när klockan ringer kl 06.00 i morgon bitti och ingen av oss fattar vad det hela handlar om. Vad är det som låter?! Usch ja. Gnäll, gnäll och lite mer gnäll.
Någon undrade hur det gick för lillebror i Roslagsloppet igår och visst gick det bra! Lite otur med läckande bensintank men de gjorde en fantastisk insats och tog sig hela vägen till målet i Öregrund. Bra gjort! En tuff bana med riktigt tuffa förutsättningar som t ex gropiga fjärdar och en bitvis frisk sydvästlig vind. Ryktet att många fick bryta loppet och båtar som tom sjönk på vägen nådde våra öron. Hurfh! Vi guppade runt i vår hejar-båt i över två timmar för att spana på loppet och som vanligt tyckte Gullan att båtlivet var tipptopp. Man upphör aldrig att förundras över den lilla damen. När båtar ryter förbi, helikoptern smattrar ovanför och vinden viner då blir hon inte rädd. Inte ens fundersam. Nä, vågorna är kanon och varje båt som for förbi fick en applåd. Ja, nog är hon en sjöbuse alltid. Brås på brorsan min kanske?
 |
Här gäller det att hålla koll, när kommer de förbi oss egentligen?
Medan man väntar kan man alltid vinka till grannarna i båten bredvid, tjenamors!
Spelar ju ingen roll vilken plats de hamnade på, min morbror är alltid bäst ändå!
Så här glad blir man när de susat förbi oss.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar