Snipp napp slut?

Hur kan en liten gummiplupp orsaka så många tårar? Ja, vi försöker seriöst sluta med nappen som gått på rejäl övertid ett tag. Inte bara en gång har tandläkaren sagt till oss att det är mer viktigt att lägga ner sugdonet omedelbums. Men så är man där, hur ska man förklara för ett barn som inte förstår? Att nu ger vi alla napparna till kattungarna på Skansen? En tröstesak som funnits alltid ska nu inte finnas mer.
Eldprovet var ju i går kväll, vid läggdags och då är den där proppen som allra godast. När Pussegullan får den snuttar hon nöjt och låter ”namm nammm naaammm” Och den åker upp och ner i munnen på henne. Nu är det no more nam nam! Hon tittar förtvivlat upp på mig med stora trötta ögon som är fyllda till brädden med tårar, öppnar munnen och gråter ”uuuuuhhh uuu uuuuu wöööööwwhhh”. Tårarna trillar nerför kinderna och underläppen darrar. Sen kommer spiken i kistan: hon tittar på mig och pekar på sin mun. Gråter vidare. Pekar igen. Förstår inte varför jag inte förstår. Varför jag inte får fart under galoscherna och galopperar iväg för att hämta den där lilla rosa nappen med nallen på, den hon så gärna vill ha, den hon alltid haft. Omutbar i stålbeklädd rustning säger jag med mitt hårda pansarhjärta: men sov nu lilla vännen, du har en liten filt här du kan krama här i stället. Hon ylar när jag går ut genom dörren. Hon ylar mig hela vägen nerför trappen. En stund senare smyger jag upp och då har hon faktiskt somnat utmattad, dubbelvikt som en fällkniv med lamporna tända. Men utan napp.